lördag 14 februari 2015

V a r f ö r ?


Kalla mig feministfitta. Har blivit kallad fitta utan ordet feminist före, så antar att feministfitta ändå kan räknas som något åt det positiva hållet. Jag vill bara ställa en enkel fråga med hjälp av ett ord- varför? 

Varför är det feminina könet förknippat med något så fruktansvärt som skam. Varför anses handlingar, åsikter, tankar, kroppsdelar och även vissa kroppsvätskor så naturliga som blod mer skamligt när det kommer från en kvinna? 

Varför är sexualiteten hos kvinnor något så fruktansvärt komplicerat. Varför måste vi kvinnor ständigt sväva mellan två extrema ytterligheter. Pryd eller hora. Varför är det ena sekunden okej att spela på sin sexualitet när det andra sekunden helt plötsligt är äckligt, tabu och helt enkelt fel? 

Varför finns det en sådan sjuk dubbelmoral angående hur vi kvinnor ska vara. Urringade tröjor, tighta byxor, korta kjolar är WOW. Visa helst så mycket hud du kan. Bröst, rumpa, ben och mage är sexigt. Tills du visar lite för mycket, då är det äckligt. Det krävs mycket eftertanke hos oss kvinnor när vi ska välja kläder, för den hårfina linjen mellan sexig och hora är nästintill omöjlig att hitta. 

Varför tror män att de har rätt att uttrycka sin åsikter om kvinnors klädval. Varför kom det fram en man till mig på krogen och talade om för mig att knäppa en till knapp på min skjorta. Varför skulle jag göra det? För hans skull? Jag som trodde att män gillade tuttar. Trodde inte att han skulle känna sig obekväm av att få se lite extra utan att ens behöva anstränga sig. Det faktum att jag hade en väl genomtänkt outfit och med avsikt struntat i den där knappen retade mig mest. Min outfit var smashing, så varför skulle jag lyssna på denna okända man?

Trots det så kände jag en våg av skam. För ett kort ögonblick fick han mig att känna mig underlägsen. Han var den dominanta. Varför? Jo, för att mannen är det dominanta könet i vårt samhälle. Kvinnor är i ständigt underläge. Trots att jag VET att han inte har någon rätt att kommentera. Trots att jag VET att jag inte alls behöver knäppa den där jävla knappen. Trots att jag VET att jag är en stark kvinna som kan stå upp för mig själv. Och trots att jag egentligen INTE bryr mig ett skit om hans åsikt så kände jag skam. 

Kände även en våg av ilska och ett starkt behov att provocera. Omoget, jag vet. Men kunde inte låta bli att knäppa upp ännu en knapp, le vänligt mot den okända mannen och sedan med mitt mittersta finger vinka ett Fuck You och gå därifrån.

Ingen talar om för mig hur eller hur jag inte ska bära mina kläder. Jag gör undantag för mamma ibland. Men okända män i baren kan bara dra. Bokstavligen dra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar