torsdag 26 februari 2015

Han är hemma.




Saknar den här dagen. Dagen den 21 februari. Dagen då jag satte på mig det svarta linnet, de svarta byxorna och timberlandskorna. Jag hade smyckena jag fått av honom, underkläderna jag fått av honom och jag hoppade in i bilen till restaurangen med en gnutta hopp kvar att han skulle dyka upp. Det kändes absurt. Han kunde lika gärna vara kvar på andra sidan jorden. Tanken som slagit mig att han kanske skulle komma var för osannolik. Inte ens i min vildaste fantasi var sannolikheten särskilt stor. 

... Men han kom. Han stod där precis framför mig. Han var hemma. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar