lördag 14 februari 2015

Framtidens tankar.

Klockan är sådär alldeles för mycket. Jag funderar på livet och kan inte sova. Funderar på vad som komma skall. Hur ser framtiden ut? Skulle jag vilja ha ett facit på hur livet kommer se ut om tre, fem eller tio år? Det tror jag inte. Skulle vara skönt att veta vad som väntar mig, men då förstör jag allt det vackra med framtiden. Jag förstör konceptet om att det finns en fara i att aldrig hitta vägen, men något vackert med att vandra den ändå. Jag vill inte veta. Jag kanske sitter i en skyskrapa i LA med ett miljonbelopp på kontot. Jag kanske står på en bakgata i London och säljer sex. Nej gud, så får man inte säga. Usch. Tabu. Jag kanske bor i en villa i Stockholm med mina man och mina två barn. Jag kanske till och med köpt en hund och volvo. Jag kanske lever The American Dream, eller så lever jag ett Svenssonliv. Ingen vet. Det osäkra skrämmer skiten ur mig. Studenten ger mig panik. Tanken på framtiden och alla beslut får mig att vilja gräva ner mig under jorden. Men samtidigt, så finns det en skräckblandad förtjusning med detta. Jag tror att man ska vara vettskrämd och inte veta. Jag tror att det gömmer sig en massa svar och en jävla drivkraft bakom all rädsla. Jag måste bara rycka tag i mig själv, skaka om hjärnan lite och hitta de där svaren. Det kommer ta sin tid, men förr eller senare kommer jag finna dem. Tills dess så vet jag inte riktigt. Jag tänker väl bara leva och vandra längs vägen och hoppas att det vackra överväger det farliga. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar