onsdag 4 februari 2015

Distans

Distans. Att vara ifrån dem man älskar. Att kunna höra rösten men aldrig få kunna känna. Att känna att personen finns där men ändå inte. Det suger. Men jag har lärt mig en viktig sak. Distans behöver inte betyda att man blir svag. Distans behöver inte tära på relationer så mycket som vi gärna tror att det gör. Jag har alltid fnyst åt de som tror på distansförhållanden. Men faktum är att jag tror att relationer kan växa enormt genom att vara isär. Kompisar, kärlek eller familj.

 Jag tror att man kan bygga något genom att bara prata eller kanske inte prata alls. Jag tror att distans stärker. Trots saknaden, tomheten, bristen av beröring eller bara frustrationen över att personen inte finns där så tror jag att det i slutändan leder till en uppskattning som inga andra har. Tänk efter, försök att tänka på lyckan du känner när du äntligen får träffa någon som varit borta ett tag. De är i de ögonblicken man uppskattar som mest.

De personer som man förlorat, saknat och sedan kommer tillbaka. De personernas närhet och sällskap är något som uppskattas mer, genom det enkla svaret att man vet hur det känns att vara utan dem och det sög. Man lär sig att vara rädd om de man älskar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar