tisdag 10 februari 2015

21:28


Det är tisdag och livet rullar på som man brukar säga. Känns som klockan är tre på natten, men klockan är nio. Känner stressen över att jag har så mycket i skolan, men ändå sitter jag i lugn och ro och läser om vårens trender. Känns som jag befinner mig på andra sidan jorden, men trots det så sitter jag här hemma i mitt rum på Karlavägen. Antar att det kanske bara är en inre abstrakt del av mig som inte är här. Den delen håller någon hårt i någonstans. Men vill trots att det känns tomt inte ha tillbaka den delen av mig. Den hör hemma där, hos någon annan. Den kommer alltid höra hemma där, oavsett vad.


Känner mig så fulländad, samtidigt som jag vet att det finns små buggar som ligger där och skaver. Som stör mig. En ouppklarad konflikt. Elaka ord som ekar. En spänd stämning mellan mig och någon annan. Någon som betyder alldeles för mycket. En ständig oro, bilden av den trevliga mannen som frågade efter vägen. Känslan av rädsla när tonläget gick från trevligt till hotfullt. Inte igen, tänkte jag. Bilden av den trevliga och hotfulla mannen med min väska. Det sög. Rädslan inför framtidens nätter suger ännu mer. Har jag gjort min del nu? Tänk om det skulle hända... eller det... eller det.. ditt liv skulle vara förstört. Frustration över hur världen ser ut, över människors beteenden och värderingar. Frustration över världens ondska. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar