söndag 1 februari 2015

03:10

Åtagande, eller på engelska commitment. Vi åtar inte nu förtiden. Vi ser inte hela poängen. Vi har alltid blivit tillsagda att det finns många fiskar i havet, men det havet av fiskar har aldrig funnits så tillgängligt precis vid våra fingertoppar på sociala medier och dejtingsidor. 
Vi kan beställa en människa lika lätt som vi kan beställa ett par nya jeans. Vi tror att intimitet ligger i en rad av perfekt utförda emojis. Vi tror att romantisk ansträngning är att skriva ett "Godmorgon"sms. Vi säger att den traditionella romantiken är död. Att den inte existerar längre och det kanske den inte gör. Men hemligheten är kanske att vi bara måste återskapa den. 

Romantiken i vår nya moderna tid kanske handlar om att lägga ifrån sig mobilen tillräckligt länge för att kunna titta varandra i ögonen när vi äter middag. Romantiken kanske handlar om att radera kontot på Badoo efter en fantastisk första dejt med någon. Romantiken kanske handlar om att från början ens bjuda ut någon på en riktigt dejt. Romantiken kanske fortfarande finns här, men att vi bara inte vet vad den handlar om längre.

...

Men när vi hittar någon. När vi väl väljer någon. När vi åtar oss någon, har vi fortfarande alltid ena ögat öppet för nya alternativ. Vi vill gärna ha den finaste rätten på menyn, men hittar den sällan på grund av att vi fortfarande är för upptagna att hålla ett öga på den stora buffén med alla utsökta valmöjligheter. För att kunna ha ett val. Vi vill alltid ha ett val. Det är våra val som tar kål på oss.

Vi tror att göra ett val är något speciellt. Vi tror att möjligheter är bra. Vi tror att desto mer val vi har, desto bättre. Men, sanningen är att det gör allt väldigt urvattnat. Vi bryr oss inte längre om att känna oss tillfredsställda med det vi har. Vi vet inte ens vad tillfredsställelse innebär. Hur det ser ut. Hur det låter. Hur det känns.

Vi är giriga. Vi har hela tiden ena foten utanför dörren, för att utanför dörren finns det något mer, mer och mer. Vi ser inte vem som är mitt framför ögonen på oss och ber om att bli älskad. Vi trånar efter något som vi fortfarande vill tro existerar. Letar ständigt efter nästa händelse, nästa lilla ryck av spänning, nästa omedelbara tillfredsställelse. 

Och, även om vi hittar det. Låt oss säga att vi hittar den där personen som vi älskar som älskar oss. Åtagande. Intimitet. "Jag älskar dig". Vi hittar kärlek och det är äkta. Så börjar vi snabbt leva för andra. För omvärlden. Vi uppdaterar vårt förhållandestatus på Facebook. Vi kastar ut bilder på Instagram. Vi blir på en gång ett "vi". Vi får det att verka glänsande och perfekt för att det vi väljer att dela med oss av är alla höjdpunkter.

 Vi delar inte med oss av de förtärande tre på natten konflikterna, de rödsvällda ögonen och de tårdränkta örngotten. Vi skriver inte statusuppdateringar om hur deras kärlek för oss lyser upp de svaga punkterna som får oss att hata oss själva . Vi tweetar inte 140 karaktärer av sorg när vi har de avgörande konversationerna om kärleken kommer bära eller brista. Smällande dörrar, ångestfyllda diskussioner och bristen av passion och intimitet håller vi för oss själva. Det är inte vad vi delar med oss av. 

Lyckliga bilder. Tillgjorda leenden. Kärlek är perfekt. 

1 kommentar:

  1. Så duktig du är på att skriva! Tänkvärt.

    SvaraRadera