måndag 17 november 2014

Vänner


Shit. Vad skulle jag göra utan mina vänner? Kan man ens leva utan vänner? 

Människor kommer och människor går har jag hört ett X antal gånger i mitt liv. Så är det. Bästa vänner som jag träffade och skrattade med varje dag förut är nu bara människor. Människor som gått. Som inte längre är en del av mitt liv. Det är hemskt när det händer men samtidigt så tror jag att det finns någon mening med det. Kanske inte, jag vet inte. Men oavsett så gör det ändå lika ont varje gång, det känns som när man trycker på rensa historiken och allt bara försvinner. Ett helt kapitel av ens liv försvinner med den personen. I stunden kanske man är arg och ledsen och då är det alltid svårt att se vad som händer. Det är inte förrän efteråt man inser hur tomt det blev. Det är inte förrän saknaden kommer som man förstår vad man faktiskt förlorat. Men det går alltid över, saknaden försvinner och med tiden kommer det nya människor som tar upp de gamlas tomma plats. Sorgligt men ändå fint på något sätt.

Sen finns ju de vännerna som aldrig försvinner. Som oavsett vad ALLTID finns kvar. De som aldrig dömer eller hugger en i ryggen. De som bara stöttar och vägleder en när allting är åt helvete. Jag har två, kanske fler men jag vet att jag har två. Ella och Beata. Dom är allt, absolut allt. Utan dem skulle jag gå under. Jag kan inte ens se mig själv utan dom i mitt liv. Sen finns det många andra, gamla som nya som också betyder så fruktansvärt mycket. Tack till alla er.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar